Blogg

Ett 1700-tals bronslejon på stensockel nedanför Stockholms slott_20230818_160214-01

Hur många lejon finns det i Stockholm?

Många gånger har jag passerat Norrbro med utländska besökare och pratat om lejonen med hieroglyfer. Liknande staty grupper har jag sett på många platser ute i världen, till exempel i Rom. När jag sedan börjar se mig om finns det ju lejon i skulpturkonsten både här och där. Samtidigt är många byggnader i Stockholm målade i lejongult. 

Screenshot_20230818_081825_Gallery.jpg
 

Inom arkitekturen strävar vi alltid efter att skapa byggnader och strukturer som kombinerar funktion med skönhet. En symbol som har funnit sin plats i arkitekturens värld är lejonet. 

20230816_112000-01 (1).jpeg

 

Denna majestätiska varelse har genom tiderna representerat styrka, mod och kunglig auktoritet. Låt oss utforska hur lejon har kommit att berika och pryda arkitektoniska skapelser världen över.

20230806_164410.jpg
 

Från antikens tempel till moderna skyskrapor har lejonet fungerat som en visuell metafor för styrka och beskydd. I klassisk arkitektur hittar vi lejon som hörnstenar på entréer och portaler. Deras närvaro signalerar inte bara säkerhet, utan ger även en känsla av att besökaren stegar in i en plats av betydelse och auktoritet. 


20230719_141649.jpg

De majestätiska lejonstatyerna, ofta flankerande trappor eller pelare, ger en kraftfull inramning och ett imponerande första intryck.


 

Med tiden har lejonet utvecklats till en mångfacetterad arkitektonisk symbol. I renässansen och barocken integrerades lejon motivet i fontäner och skulpturer som en del av storslagna trädgårdsanläggningar och palats. Deras närvaro visar på byggnadernas och trädgårdarnas dignitet och skapar en balans mellan människans skapelse och naturens skönhet.


 

I modern arkitektur tar lejon motivet nya former. Det kan finnas i skulpturer, utsmyckningar och reliefer på byggnader runt om i världen. Genom att inkorporera lejon som designelement kan arkitekter förmedla en känsla av kontinuitet, respekt för tradition och en förmåga att förvalta historien samtidigt som de tar steg mot framtiden.


 

Förutom den visuella aspekten har lejonet även en symbolisk betydelse som går bortom dess estetiska värde. Lejonet representerar mod och tapperhet, vilket kan vara en inspirerande tanke inom arkitekturen. Att skapa något unikt och nyskapande kräver mod att bryta med det förväntade och våga utforska nya vägar.


 

Sammanfattningsvis är lejonet ett fascinerande symbol inom arkitektur som lyfter fram en känsla av styrka, auktoritet och tapperhet. Dess närvaro ger inte bara en visuell njutning utan också en djupare förståelse för den rika historien och symbolismen inom arkitekturen. Genom att integrera lejon motivet i arkitektoniska skapelser fortsätter vi att hedra traditioner samtidigt som vi skapar något unikt och vackert för framtida generationer att beundra.


 

En lejonhane symboliserar styrka, handlingskraft, makt och mod, men också ädelmod. Ett lejon skonar en försvarslös fiende. Kung Gustav II Adolf var Lejonet från Norden. Levde han upp till sin roll? 


 

Rytande lejon, lekande lejon, ädla lejon, kamplystna lejon, liggande lejon, stående lejon och lejon på språng. När regalskeppet Vasa seglar iväg den 10 augusti 1628 är hon smyckad med femhundra skulpturer. Det i särklass vanligaste motivet är lejon. Sammanlagt klänger sextio lejon på det makalösa skeppet. Alla är vackra, välbyggda hannar med yviga och resta manar. 


 

Norrbrolejonen är i brons och placerad på varsin sida om norra brofästet. Skulpturerna är kopior av två egyptiska lejon där originalet står på Vatikanmuseerna i Rom. Det var under en resa i Italien som den dåvarande antikvarien vid Riksarkivet tyckte att dessa skulle passa bra i Stockholm. Dagens Nyheter ville betala för kopior, men det blev en privatperson, en direktör Josef Jonsson, som till slut betalade och ordnade så att lejonen kom på plats. Ragnar Östberg bestämde hur det konstnärliga konceptet skulle se ut i helhet och placeringen utfördes 1926. 


 

De ursprungliga lejonen skulpterades på 300-talet f Kr för Farao Nectanebo II. Skulpturernas hieroglyfer i översättning talar om den nye farao, som härskare över övre och nedre Egypten, att han är älskad av Gudarna och låter landet glänsa likt guld. Symboliskt talar man helt enkelt om ett land i fred med god nederbörd och rika skördar. 


 

Originalen kom till Rom med kejsar Augustus där de länge stod för att vakta portiken vid Pantheon. Senare försvann de och var borta i drygt tusen år tills de i slutet av 1500-talet återupptäcktes och placerades vid fontänen på Piazza di Termini i Rom. Påven Gregorius XVI tog dem till Vatikanmuseerna under 1800-talets första hälft. Lejonen vid Norrbro tillverkades på Bergmans konstgjuteri i Enskede. 


 

Slottslejonen är i stället två bronsskulpturer som står på Lejonbacken vid Slottets norra fasad. Intressant är att de inte är identiska eller spegelvända. De har huvudet mot öst eller väst, alltså bort från varandra och blickar mot norr, och håller båda sina vänstra tassar på ett klot. 


 

Dessa lejon skapades av den franske skulptören Bernard Foucquet d.ä som för övrigt var verksam med många parallella arbeten (varför inte titta lite närmare på Tessinska palatsets portal termer liksom relieferna och maskaroner över norra slottsportalen). Bernards förebild var Medici-lejonen, två marmorlejon med antikt ursprung, uppförda på mitten av 1500-talet vid Villa Medici i Rom, senare flyttade till Loggia dei Lanzi i Florens. Modellerna till Slottslejonen godkändes 1700 av Karl XII, varefter bronslejonen gjöts i ett gjuthus på Norrmalm. 


 

De ställdes upp på Lejonbacken som en kunglig maktsymbol. Bronset till lejonen lär komma från en brunn tagen som krigsbyte på slottet Kronborg vid Helsingör, under Karl X Gustavs fälttåg i Danmark. 


 

En kopia av Medici-lejon hittar vi även vid Konstakademiens hus och vid Kungliga Konsthögskolans entré på Skeppsholmen. 


 

I början av 1600-talet spreds en lejon legend i Europa. Ett guldgult lejon från nattens rike skulle besegra den svarta örnen. Profetian går tillbaka på Bibelns Uppenbarelsebok. Lejonmanteln passade den svenske kungen lika bra som den grekiske hjälten Herkules. 


 

1700-tals konstnären Johan Sevenbom förnyade den svenska landskapskonsten och målade förstås också av lejonet på slottsbacken. 


 

Sedan 1995 ligger stora lejon av betong på Drottninggatan, i gatukorsningarna från Fredsgatan till Kungsgatan. De har tillkommit på initiativ av konstnären Anders Årfelt som skulpterat originalet och som också är upphovsman till de små lejonen som är trogna kopior av originalet. Lejonen tillverkas på Gotland. Det var efter terrorattacken den 7 april där fyra personer dödades och minst 15 skadades som tio nya betonglejon lyftes på plats. Nu fick Drottninggatan totalt 38 lejon. De nya lejonen är större och tyngre. Det skall vara svårare för tunga fordon att kunna ta sig förbi i hög hastighet. Ytterligare betonglejon beställdes och kom ut sommaren 2018. Totalt skall det på Drottninggatan finnas 74 små lejon.


 

De stora lejonen består av fem delar och väger fyra ton. Smålejonen väger cirka 900 kg. De stora lejonen kostar 23 000 kronor och de små mellan 6 och 10 000 kronor. Det finns en möjlighet att förankra lejonen, men som de nu placerats är de inte förankrade. Det beror på den stora mängd rör och ledningar som går under Drottninggatan. Lejonens placering är gjord i samråd med polis och räddningstjänst. 


 

Minikopior av dessa lejoninnor finns idag att köpa på Designtorget och kan till exempel användas som bokstöd. 


 

Besöker du Stadshuset tillsammans med mig, visar jag dig lejonet på två platser. Ett på väg ut mot den upphöjda terrassen och ett vid Birger Jarls falska grav. 

Av Stefan Maurbakken - Den gröna guiden by VerdeVerde Travel
19 augusti 2023


 

Verdeverdetravel_langholmen_20200423_134933-01

Malmgården Alstavik

Låt mig berätta för dig om Malmgården Alstavik, ett romantiskt och historiskt landmärke som fortfarande står på ön Långholmen, i Stockholms vackra Mälarskärgård.

För mer än tre sekler sedan, efter att drottning Kristina hade skänkt Långholmen till Stockholms stad 1647, föll en central del av ön i händerna på den karismatiske och förmögne Jochum Ahlstedt. På 1670-talet uppförde han ett ståtligt stenhus, en malmgård, som blev den första byggnaden av sitt slag på ön och har överlevt tidens gång till våra dagar.

1649 skrev Jochum Ahlstedt under ett avtal där han erbjöd sig att betala 14 daler silvermynt för att använda Långholmen under ett år. Han hade friheten att göra som han ville med ön, men inte att bebygga den. Dessa pengar bokförs som mulbete, en symbolisk avgift. Avtalet förnyades året därpå, och det verkar som att Ahlstedt började dra nytta av öns potential allt mer.

Född i Lübeck 1611, flyttade Jochum Ahlstedt till Sverige på 1630-talet och blev snabbt en framstående bryggare i Stockholm. Han utsågs till hovbryggare och blev senare ålderman för stadens bryggare. Med framgång i sitt yrke blev han förmögen och gifte sig tre gånger, och han och hans hustrur fick sammanlagt 14 barn.

1657 skrevs ett treårigt arrendeavtal för Långholmen och omgivande vatten. Efter dessa tre år skulle andra få möjlighet att bjuda på arrendet, men Ahlstedt skulle ha företräde om han bjöd lika mycket. Detta gav honom rätten att bygga på ön och göra förbättringar som han skulle få ersättning för när arrendet gick ut.

Jochum Ahlstedt satsade nu på olika fiskeaktiviteter och fiskodlingar på ön, inklusive dammar för fiskodling i Pålsundet och låga strandområden. Han blev ensamrättshavare av laxfisket i Söderström under åtta år från 1661, men detta ledde till konflikter med yrkesfiskare som använde nät. Han kämpade också med tullpersonalen över mulbetet på ön.

För att trygga sin position och förverkliga sina planer på ön bad Jochum Ahlstedt om hjälp från kungamakten. Han ville stänga in en tomt på ön för att starta ett mälteri och bryggeri och utöka sina fiskdammar. Med hjälp av stadsingenjören Anders Torstensson fick han ett fastebrev som gav honom rätt att omge området med plankor och inrätta flera fiskdammar. Denna plats var ungefär där dagens Långholmsbron går över till Södermalm.

Efter att ha fått klartecken från kungamakten började Ahlstedt omvandlingen av den delen av Långholmen. Ett imponerande stenhus, Alstavik, med en monumentalt trappa och ett område med rosor framför, blev kronan på verket. Detta byggnadsverk, som stod klart omkring år 1670, var som ett litet slott på den annars karga ön och väckte stor uppmärksamhet på sin tid.

Alstavik hade inte bara en vacker fasad åt söder utan hade också en särskild köksflygel i nordväst. Byggnadens arkitekt är okänd, men dess imponerande utseende var ett tecken på Jochum Ahlstedts stora rikedom och hans ambition att skapa något unikt på Långholmen.

En stor trädgård med körsbärsträd och en planerad prydnadsträdgård och lekplats skulle ha varit ytterligare prydnader till Ahlstedts vackra malmgård. Tyvärr hann han inte slutföra dessa projekt innan han avled den 30 januari 1680. Vid hans död var Alstavik mycket värdefull och ett tydligt tecken på hans framgång och välstånd. En bouppteckning visade att malmgården värderades till hela 60 000 daler kopparmynt, vilket var mer än värdet av hans tre stenhus i Gamla Stan tillsammans.

Efter Jochum Ahlstedts bortgång övertogs Alstavik av handelsmannen Carl Brander, som var gift med Ahlstedts dotter Brita Christina. 1724 köptes malmgården av Kommerskollegium och blev ett spinnhus för kvinnor.

Idag står delar av Jochum Ahlstedts stenhus fortfarande kvar och ingår i fängelsebyggnaderna på Långholmen. Vid en restaurering på 1980-talet upptäcktes dekorativa målningar på takbjälkarna i husets förmak, vilket tillsammans med andra detaljer ger oss en glimt av den romantiska och storslagna atmosfären som en gång präglade Alstavik och dess omgivningar.

Vandrande genom området av dessa historiska byggnader , kan du inte undgå att känna den romantiska tidsandan, det överflöd av grönska och blomsterprakt i trädgårdarna och den oskattbara kärleken som Jochum Ahlstedt lade ner på sitt älskade Alstavik. 

Det är lätt att bli förälskad i den fascinerande historien som ligger inbäddad bland stockar och stenar kring Alstavik Malmgård. Ett historiskt landmärke som är värt att besöka mer än en gång. 

 

Efter att Jochum Ahlstedt lämnade över malmgården till sin svärson Carl Brander, som var gift med dottern Brita Christina, kom det att bli en ny fas i Alstaviks historia.

År 1724 köpte Kommerskollegium malmgården och omvandlade den till ett spinnhus för kvinnor. Spinnhus var en typ av arbetsinrättning där kvinnor sattes att spinna och utföra annat arbete för att bidra till samhället och för att tjäna in sitt uppehälle. Detta var en vanlig praxis under den här tiden och syftade till att ge kvinnor som inte hade en fast försörjning en möjlighet att arbeta och inte bli beroende av välgörenhet eller tigga för sin överlevnad.

Ta en promenad på Långholmen och studera de vackra husen eller följ med mig så lovar jag att berätta mer om hur spinnhuset fungerade, vilka kvinnor som bodde och arbetade här, och hur deras liv var organiserade. Detta kommer att ge dig en djupare förståelse för den sociala kontexten och livet för dessa kvinnor under den tid då Alstavik var ett spinnhus.


 

Dengronaguiden_sightseeing_i_barnangen_pa_en_dagsutflykt_20220727_165201-01

Vita bergens drottning

Mina tidigare kunskaper om historia var inte de bästa när jag gick i skolan. Lärarna verkade alltid fokusera på årtal och krig, vilket inte riktigt intresserade mig. Men när jag började läsa om människoöden och starka personligheter, kunde blev jag intresserad på allvar. Jag fortsatte läsa, funderade på hur jag skulle vilja berätta historien om jag fick chansen.

När jag senare deltog i kurser i storytelling öppnades mina ögon.  Genom att sätta mig själv mitt i berättelsen, kände jag mig mer engagerad i olika karaktärers livsöden. Det blev också mycket roligare att berätta och förhoppningsvis att lyssna också tänker jag. 

Det handlar inte bara om att få höra en historia uppifrån och ner. Det är så roligt att ta med betraktaren och åhöraren in i berättelsen för att få en bättre förståelse och känsla av händelsen.

Låt mig nu ta er med till en historisk tid - mitten av 1870-talet. Bostadsbristen och ekonomiska svårigheter hade förvärrat situationen för de fattiga på Vita berget. Ideellt sinnade stockholmare insåg att något behövde göras för att hjälpa dessa utsatta människor. En lysande karaktär, lärarinnan Elsa Borg, tog på sig ledarrollen i detta uppdrag.

Vid 10 års ålder sändes Elsa till en privat flickskola med internat i Sala för att där få sin utbildning. Hon avslutade sina studier vid 16 års ålder. Hon flyttade nu till sin halvsyster Jeanette för att som guvernant undervisa dennes barn. Elsa visade tidigt talang för skrivande och skapade små romaner och teaterpjäser som barnen framförde. Men när Elsa senare blev kristen, brände hon allt då hon ansåg att det inte passade hennes nya tro. När halvsystern flyttade till Stockholm, genomgick Elsa en svår tid och fann till slut en personlig tro på Gud och blev frälst. Hon påverkades av en ungdomsvän, som hade blivit frälst på ett möte. Efter att ha läst kristen litteratur och deltagit i flera seminarier, blev Elsa Borg sänd som lärare till Björkö prästgård i Småland, där hon kom i kontakt med "de nya läsarna" som påverkade henne mycket.

Efter en tid i Småland fortsatte Elsa Borg till Gävle, där hon blev föreståndare för en kristen skola. De 15 åren i Gävle blev en förberedelse för hennes framtida missionsarbete i Stockholm, där hon började ett socialt arbete på kristen grund och grundade en kristen arbetsförening för att stödja missionärer.

Hon hittade en plats för avkoppling och rekreation på gården Nådhammar i Mölnbo, där hon också kom i kontakt med kristna vänner från Stockholm. Dessa vänner såg potential i henne och uppmuntrade henne att starta ett missionsarbete på Vita Bergen. 

Efter att ha genomfört en studieresa till en bibelverksamheten för kvinnor i England, flyttade Elsa Borg och några lämpliga medarbetare in i bibelkvinnohemmet i Vita berget 1876 och därifrån startade hon missionsarbetet.

Verksamheten växte snabbt och snart förvärvades Groens malmgård som blev ett skyddshem för kvinnor. Senare etablerades flera barnhem i Stockholm med omnejd.

Bibelkvinnohemmets huvudsakliga mål var att utbilda kvinnor för att vårda de fattiga och sjuka samt sprida bibelordet. Utbildningen för en bibelkvinna pågick från höst till vår. Många av dem har sitt arbete utanför huvudstaden, ibland så långt bort som Lappland, Fyn och Estland. "Deras arbete är ofta svårt, men blir ofta också rikt välsignade."

Elsa Borg testamenterade missionsarbetet på Vita Bergen till Louise Ulff, som tog över ledarskapet för missionen 1909.

Förutom sitt arbete som missionär hade Elsa Borg även en talang för att uttrycka sig i skrift och beskrev missionsarbetet i tidningen "Trons Hvila - Fridshälsning från Hvita Bergen" och skrev även minnesskrifter. Hon var även psalmförfattare.

I början var förhållandena svåra. Tomma förråd och ofärdiga reparationer mötte Elsa och hennes medarbetare. Men med stöd från olika håll började gåvor strömma in - mjöl, saft och andra förnödenheter. Elsa mötte till en början ett visst motstånd i sitt arbete, men snart märkte hon att det var en stor längtan efter Guds ord bland folket.

Elsa och hennes team ordnade bönestunder och nykterhetsmöten för traktens invånare. De ställdes inför utmaningar, men gav inte upp. Så småningom kunde verksamheten utvidgas, och fler skyddshem, barnhem och ett sjukhem öppnades. Allt drevs under namnet Stiftelsen Elsa Borgs hem.

Det mest märkliga med Elsas insats var att det inte fanns någon fast organisation bakom verksamheten. Hon trodde att en styrelse kunde hindra Guds inverkan, så hon valde att enbart ha kontakt med Gud och lita på att han skulle vägleda henne. Hon bar frid i sitt hjärta, med tomma händer och tro på en rik Fader i himlen.

Efter 25 års engagerat missionsarbete noterade Elsa Borg att Södermalm hade genomgått betydande förvandlingar. De enkla stugorna med små trädgårdar hade gradvis ersatts av ståtliga hus, och de kala klipporna på Vita berget hade omvandlats till grönskande parker.

"Söder kommer snart vara en av huvudstadens mest vackra stadsdelar." Visserligen fanns fortsatt behov av mission, men man kunde ändå glädjas åt att mycket hade gjorts för att lindra nöd. Stora skolor hade byggts, och allmän och privat välgörenhet hade gjort mycket nytta. Lönerna hade förbättrats. Under 25 år hade 382 elever utbildats vid bibelkvinnohemmet. Många stannade kvar inom missionen, andra fick anställning vid barnhem, skyddshem, fattighus, sjömanshem och sjukhus, eller de hade arbetat som bibelkvinnor. 424 kvinnor hade tagits om hand på skyddshemmet, och 153 barn hade omhändertagits på barnhemmen.

Strax efter den stora konst- och industriutställningen i Stockholm 1897 lades grunden för Sofia kyrka i Vita berget, nära den plats där det gamla bibelkvinnohemmet tidigare låg. Kyrkan invigdes 1906. 

Elsa Borg fick uppleva detta innan hon gick bort 1909, och en minneshögtid hölls i Sofia kyrka för att hylla och tacka henne. Hon kallas "Vita bergens drottning" och "Den första verkliga socialarbetaren" och hedras genom en staty av Astri Taube som står under Vita bergens magnoliaträd. Statyn restes 1971 som ett minne av hennes enastående gärningar inom kärleksfullt socialt arbete. Få bedömningar kan vara mer välförtjänta.

“Sedan 1969 delar Sofia hembygdsförening årligen ut Magnoliapriset - Söders eget kulturpris. Priset är en magnolia planta och ett diplom delas ut till en person som med sin gärning gjort goda insatser och glatt sina medmänniskor i Sofia församling eller på övriga Södermalm. Prisutdelningen sker med en fest när magnoliaträdet vid statyn blommar på bar kvist i början av maj. Vid festen sjunger Magnoliakören vanligtvis in våren med traditionell vårsång. Magnoliaträdet växer i Vita bergens sydsluttning ovanför Groens malmgård, Malmgårdsvägen 53. Priset delades ut första gången år 1969 till Carl-Anton Axelsson. Bland övriga pristagare kan nämnas Evert Taube, Per Anders Fogelström, Hasse & Tage, Tomas Tranströmer, Sisela Kyle och Jonas Gardell”. 

 

Hoppas ni uppskattar den här resan tillbaka i historien och att ni, precis som jag, låter er inspireras av den osjälviska kraften hos en kvinna som Elsa Borg. Hon visade att med tro, kärlek och uthållighet kan vi göra skillnad i människors liv, även i de svåraste omständigheterna.

Elsa Borg föddes 19 juli 1826 i Rytterne socken i Västmanlands län. Hon var pedagog och socialarbetare. 

Av Stefan Maurbakken, 
Den gröna guiden
25 juli 2023

 

Vill du utforska Stockholms dolda pärlor och få en autentisk inblick i stadens kultur, historia och lokal livsstil? 

Vare sig du väljer en publik stadsvandring eller en skräddarsydd variant tar jag dig med på en oförglömlig resa genom den pulserande huvudstaden. 

Som lokal expert har jag insikt i de bästa platserna som inte finns i guideböcker. Du kommer att få upptäcka gömda pärlor och uppleva Stockholms unika charm på ett autentiskt sätt.

Med passion, kunskap och storytelling delar jag fascinerande historier om stadens historia, legender och kulturella betydelse. Du kommer att känna dig som om du vandrar genom tiderna.

Upptäck Stockholms själ med en engagerad och erfaren guide vid din sida. Låt mig guida dig genom en personlig resa fylld med unika och minnesvärda ögonblick. Tillsammans kommer vi att skapa en upplevelse du sent kommer att glömma!"

Ingen annan guide har ett lika stort och brett utbud som den gröna guiden. 

Upplev Stockholms magi genom den gröna guidens ögon - Din personliga Stockholmsguide för en minnesvärd och spännande stadsexpedition!

Dengronaguiden_spanien_caminofrances_20220913_114018

Camino Frances - en pilgrimsvandring

Jag måste erkänna att jag inte var förberedd på frågan - men när den väl kom så tvekade jag inte. Vill du leda en vandring i Spanien? Ja svarade jag med samma bestämdhet som Pippi  ”Det har jag aldrig provat förut, så det klarar jag helt säkert!”

20220912_123025.jpg

Jag försökte läsa på så mycket jag kunde om leden. Hur långt skulle jag gå egentligen? Hur långa var de olika etapperna? Jag går visserligen dryga 20 000 steg om dagen normalt som guide - men det här är ju annorlunda. Hur mycket bagage skall jag bära på och vad pallar min kropp för? Måste man vara religiös för att tillgodose sig vandringen? 

20220913_084756.jpg

Ungefär en månad innan vandringen hittade jag Magnus Fyrfalks Instagramkonto https://www.instagram.com/fyrfalkcamino/

Jag började också läsa hans blogg och köpte hans bok Den tidlösa vägen. Ju mer jag läste ju mer osäker blev jag på min packning. Vad skulle jag packa ner? Skulle jag köpa nya vandringskängor? Jag bestämde mig för att gå i ett par bekväma gymnastikskor, jag packade ner ett par extra för ombyte, ett par sandaler om jag skulle få skavsår, men också för att låta fötterna vila, ett par badbyxor, solhatt, solkräm, ett par t-shirts, långärmade t-shirts, collegetröjor och shorts. Jag köpte ett gäng nya stödstrumpor och en bra fotkräm för att smörja fötterna morgon och kväll. En större regnponcho att dra utanpå hela packningen lade jag också ner.  

20220915_105219.jpg

De första trevande stegen ut ur staden Sarria var spännande, skulle jag hitta? Ja det är inga problem så länge som du är vaken och håller ögon på pilarna. Är du mitt uppe i en diskussion med någon du vandrar med är det lätt att glömma bort att titta efter pilarna och på så sätt ta fel väg. 

20220913_091313.jpg

Kanske hade jag trott att jag likt en munk med en vandringsstav skulle lunka ensam. Pyttsan heller. Det hela är mycket kommersiellt och det lilla snäckskalet med en röd kompass utritad dinglade bak på mångas ryggsäckar. Det var alla åldrar och kön. Många grupper som tyckte ha som mål att få komma ut och prata. 

20220914_083743.jpg

Vi hälsade artigt på alla vi mötte eller gick förbi: Buonos Dias, Buen camino. Jag mötte många från Spanien förstås, men även israeler, amerikaner, fransmän, italienare och många från Sydamerika.  

20220915_112740.jpg

Jag bestämde mig tidigt för att försöka hålla samma takt hela tiden, jag ville inte prata, jag ville kontemplera. Lyssna på naturen, ljuden och lite diskussioner bland mina medvandrare. 

Jag försökte att ta rikligt med pauser. Det finns så många trevliga caféer och restauranger längs vägen. Det ger också möjlighet att ta av sig skorna. Att massera fötterna. Att nyttja bekvämligheterna och se lite andra ansikten. 

20220913_114313.jpg

Vandringen från Sarria till Santiago de Compostela är normalt uppdelad på 7 dagsetapper, den här vandringen var förkortad och vi gjorde de 7 dagsetapperna på bara fem dagar. 

Inte att föredra, men det gick det med. I vårt fall hade resebyrån beställt transport av resväskan, dvs den skickades från hotell till hotell och jag bar bara på det jag behövde för dagen. En ny ren t-shirt, en vindjacka, en regnjacka och dagens picknick. Jo det ingick vatten och bröd och lite jambon, skinka. För min smak var det lite väl mycket bröd och lite pålägg. Jag passade på att pröva den spanska omeletten, patéerna, chorizion för att inte tala om alla goda kakor och bullar.  I bagaget hade jag alltid russin, en liten chokladkaka, några kex och vätskeersättning. 

20220913_101647.jpg

Boka du din resa på egen hand och checkar in på de hotell och värdshus du hittar längs vägen blir det ju svårt att pollettera iväg bagaget i förväg. Men om du tänkt dig boka hotellen i förväg, kan du med hjälp av det spanska postverket få hjälp med transporten, till ett pris av 5 euro per dag menar jag. 

Själva pilgrimsvandringen innehåller också många möjligheter till kultur. Varje by har en kyrka där du kan gå in och få en kort historisk beskrivning, sen får du givetvis en stämpel att placera i ditt pilgrimspass. Du måste ha minst 2 stämplar per dag och det är inga problem att klara av. Ibland finns stämpeldynan direkt vid bardisken, andra gången ute vid grinden. Någon gång stod en polis längs vägen och lät dig stämpla passet där. Jag blev dessutom positivt överraskad av naturen. Jag hade nog trott att det skulle vara gulare i markerna. Men det var mycket grönska, vi gick genom långa fantastiska eukalyptusskogar, genom trolska skogar och över öppna ängar. 

Min första vandringsdag innebar 33 000 steg från Sarria till Portomarin, cirka 20 km. Mina glädjeämnen om kvällen var en varm dusch, en kall öl och fotmassage. 

Dag 2 blev det 32 000 steg och 23,8 kilometer. Skönt att ha hotell med middag inkluderat. Jag hade varit alldeles för trött för att göra ett fysiskt val. Maten är ok, men går inte att jämföra med den italienska. 

Dag 3 blev längre, hela 30 km och det i ett fantastiskt landskap. 

Dag 4 kom jag upp i 27 km.

Dag 5 var jag såld, eufori, måste resan vara slut nu? Det blev ytterligare 24,8 km. Hela vandringen blev för mig 110 km på fem dagar utan ett endaste skavsår eller blåsa. Jag är så nöjd. Jag rekommenderar alla som är vana att gå långt att prova denna upplevelse. Inte så jobbig som jag hade trott. Ser fram emot att få gå den igen. 

20220915_150458.jpg

Stefan, 3 oktober 2022

©2023 Den gröna guiden by VerdeVerde Travel